Första dagen [efter jobbet].

07.00-14.00

Ja denna dagen har varit lång, mycket lång. Dock så gick tiden lite snabbare ibland, men
oftast så kändes det som en evighet och att en timme var hundra timmar. Lite jobbigt, jag gick
även runt och gäspade under halva tiden och släpade mina ben efter mig som en trött elefant,
kände mig tung och trött och ful! Får helt enkelt se till att inte vara så trött hädanefter!
  Handledaren som idag hette Ingela var underbar, hon hjälpte mig med det mesta. Och idag
fick jag tvätta en flicka, som jag sa till henne.
“Nu är vi fyra flickor här inne i ditt rum, det är inte så ofta som du har det va?” frågade
jag henne med lite ironi.
“Nej, vi är tre flickor och en kärring, jag är gammal förstår du mitt lilla barn” sa hon då och
tittade på mig med allvarlig blick, haha söt!
Det är många söta flickor och pojkar (låter så fult och elakt med tanter och gubbar eftersom det låter så skitigt på något sätt) och en utav dem har en mun som går hela, hela tiden. Hon kan
ligga i sängen och prata med sig själv, hon kan ropa och hon kan skratta, en underbar liten
flicka, haha! Och när jag satt med henne och pratade lite när jag skulle hjälpa att mata henne
så kom en annan personal och frågade hur det gick.
“Åh nej, inte den tjatkärringen” sa hon då och gjorde ett speciellt ansiktsuttryck med munnen
stängd och med stirrande ögon, haha. Så gammal och så söt.

När jag går runt till de olika boenden så förstår man hur tacksamma de egentligen är.
Vad man än gör så säger de med en snäll röst: “Åh tack vad du är snäll, vad var det du hette
nu igen, du förstår att mitt minne är mycket kort” sen kunde de upprepa det där varje minut.
Om jag hämtade en kudde som min handledare bett mig om så ger jag den till boenden och hon tittar
snällt på mig och säger att hon/ han är så tacksam.
Man blir jätte glad, men trots detta så känner jag att jag inte kommit in i arbetet än och
eftersom jag känner att jag inte vill jobba med detta i framtiden så känner jag väl att det är
lite i botten.
Men jag ser detta som en erfarenhet, och jag tror att jag utvecklas en hel del som person efter
dessa veckor, eftersom man står nästan mellan liv och död, eftersom vissa är väldigt sjuka.

Denna dagen har som sagt varit lång, men jag tror att mycket beror på tröttheten.
Får helt enkelt sätta mig och vänta på bättre tider, haha! 

Dagens klädsel var mycket skön.
Mysiga sockar, mysbyxor, linne och en lite tjockare tröja. En kille (gubbe) frågade varför jag
hade håret “sådär” (han pekade) idag. Precis som han träffar mig varje dag, haha!
Jag fick förklara att det är väldigt skönt att få bort håret från ögonen, men jag sa också
att eftersom jag har långt hår så måste jag ha håret uppsatt när jag jobbar. 
Efter jag sagt det så sa han ingenting, så jag tror att han fick svar på sin fråga! Haha!