Vår julafton

Jag har ju glömt att skriva om vår julafton.
  Och som ni kanske förstått så ‘firar’ vi jul hos mormor och morfar med Denis som är mormors bror (mammas morbror då alltså, haha) och med mina kusiner Tilda och David, och deras mamma och pappa Lotta och Stefan. D.v.s. Min mosters barn och man.

Vi åt god mat och sen var man tvungen att titta på Kalle Anka, och både jag och pappa halvsov under hela titten.
  Sen självklart var det dags för det långvariga fikat som vi alltid brukar ha efter kalle anka, som brukar ta låång tid.
Och barnen är ivriga och vill att tomten ska komma, och de börjar tjata och skrika på sina föräldrar om att tomten snart ska komma.
Och föräldrarna tjatar på barnen om att de ska vara tysta, ja ni fattar.

Underbara julen! Haha.

Sen tillsist kom tomten, och klapparna delades ut.
Jag fick inte så många, men det var ett paket som jag hade lite extra koll på, som jag trodde var en ipod nano, en sån jag önskat mig.
  Men jag var inte säker.. Men om det var det så var det inte så konstigt om jag inte fick så många julklappar, eftersom jag isåfall fick en som var lite dyrare.
  Men jag visste inget, för först skulle vi vänta tills tomten försvunnit.

Och självklart skulle han (hon) ta extra lång tid på  sig och han fick för sig att alla skulle dansa och sjunga, dansa runt granen ni vet, fast dansa runt huset istället. Haha.

Men jag hade min plats, på stolen med kameran i handen.
Systemkameran som varit med mig hela kvällen och tagit bilder från alla möjliga vinklar och hörn. Dock tog pappa bort 75% av bilderna, som han själv tyckte var meningslösa.
Dock tycker jag att de sa mer än tusen ord. Men det var som sagt min åsikt, och den spelar ingen roll på julafton enligt Hans Rydberg! Haha.

Men iallafall, när de dansat klart och till och med gjort Raketen, så var det dags för tomten att gå, och bara några minuter efter att han gått så kom mormor tillbaka från sitt långvariga toalettbesök som pågick under hela julklappsutdelningen, hum, konstigt. Haha.

Och det var dags för julklapparna att öppnas med nyfikna ögon.
  Och man fick de vanliga sakerna först, strumpor, trosor och bh.
Sen öppnade man ett till, och där låg det ett fint linne och ett överlinne.
   Och sen fick man lite mer småpaket, och (många och här) sen öppnade jag det paketet som jag trodde var en iPod Nano, och vem hade rätt?
Jo, jag.

För där i gömde sig en ny bästa vän.
Självklart blev jag jätte glad.
Och sen öppnade jag något till, och sen öppnade jag ett fyrkantigt paket.. 
Sony Eriksson är det första jag ser.

Och ja, då fattar jag att det är en ny mobiltelefon jag fått.
Överlycklig.

Haha, dock känns det lite tråkigt att skiljas från min gamla mobil som jag vann 2007.
Snyft.

Men denna var fin, och den rosa Ipoden var också vacker. :)
Dock hade jag inte önskat mig den rosa färgen, men den är fin! :D Behöver bara få det bekräftat! Haha. 

Och här kommer lite bilder från dagen/ kvällen.

   (Haha, bilden över är årets bild! Mormor ser onykter ut, haha!)
(Varje år tvingas man att vara med på ‘gruppbild’ med ‘alla’ kusiner.)
(Underhållning på Hög nivå.)

Till den sista bilden så är det Faktiskt pappa som är fotograf.
Och nu har ni Många bilder att kolla på. Jippi!
Haha.

Och som ni kanske ser så är jag inte med på så många bilder, och det är för att jag är bakom kameran.

Och nu måste jag passa på att ladda upp detta, så att det kommer in på bloggen innan bredbandet försvinner igen.
Jag sitter ju nämligen hos farmor och farfar med datorn, och de har själva inget internet, så jag har kopplat upp mig på ett annat, och det är ibland aktivt, och ibland inte.
Så nu passar jag på.

Vi hörs sen:).
<3