A91

Nu har Älsklingen åkt hem, och jag har kollat klart på en himla massa bilder från min långa histora. Haha, shit vad alla var små.
Läskigt att tiden går så fort.

Jag satt och funderade på det innan, att för ett år sen sen var det jullov på högstadiet.
  Jag gick i nian och hade fått höstens betyg, hade sökt till Växjö fria.

Och jag saknade klassen A91. Klassen som skulle träffas jätte ofta, som aldrig ses.
Tråkigt enligt mig.
Men det kanske är ödet som leder oss samman på stan eller något, vad vet du, vad vet jag? Haha.

Men nu är det en ny A91.
Några nya elever har Lotta och Maria som handledare.
Tomas och Fredrik har kvar sina klasser som nu heter A91 och A92.
Kul för dem. Och synd att lärarna inte är lika bra på fria som på TC.
Den bästa slutade nu till jul.
Vad livet plågar oss.
Ja, det finns ju inget annat att säga än att livet är hårt.

Och det blir ännu hårdare när jag kollar mig i speglen och ser en äcklig kattslickad människa.
(Kattslickat hår, så att ni inte misstolkar det).

Och för att göra något åt detta så ska jag hoppa ner i duschen en snabbis och sen göra mig igåning till cyklingen till Frida där Thilde är, och troligen Frida också!:)

En bild säger mer än tusen ord.