Den tusende gången

Boken är sann.
Inlägget jag skrev innan, det är sant, taget ifrån mina egna händer.
Det är sant, lika sant som Den tusende gången, boken som jag fick av mamma i julklapp, sant.

Jag är på sida 34 av 177.
Vet inte om jag ska läsa klart den eller inte.
Vet inte om jag orkar med mina vidriga tankar om Ulrikas lidande genom barndomen och genom hela livet.

Taget direkt ut boken:

“Jag ser de där benen på det där skåpet under tvättstället när jag står där och han… håller på.
  Och då… det var någon som kom. Någon som öppnade dörren och tittade in, jag kan inte minnas vem, men någon öppnade dörren och stod där och såg på mig… på oss, och stängde igen.”

En resa genom minnen och känslor, och jag är bara på sida 34.
Övergreppen, kränkningarnas effekt- allt är overkligt, vidrigt, verkligt!

Ett barn, tioåring, en dotter som blir ett föremål.

Och tro mig, jag har läst många sanna berättelser.
Men denna är verkligen den värsta jag läst! Och den är såld i över 190 000 ex!
Mamma har läst den, Ellen har läst den.
Ska jag läsa den?

Boken är skriven av Ulrika Olsons berättelse, med hjälp av Anna Lytst.

Mannen som förändrada hela Ulrikas liv, hela Ulrika, fick fyra och ett halvt års fängelse.
Ulrika polisanmälde honom när hon var i tjugoårs åldern.

Boken är hemsk.
En berättelse om sexuellt utnyttjande.

Ur boken:

”När hon lagt sig på kvällen kom han till henne, stinkande av sprit. Han pillade på henne, lade hennes hand på sin penis och tvingade henne att tillfredställa honom. Han trängde in i henne med våld både i vagina och anus. Hon blödde grät och bad om nåd. Men pappa bara fortsatte.”

Jag vill läsa den.
Jag har redan fått upp en massa tankar.
Viktiga tankar. Bra tankar. Hemska tankar. Skakande tankar.

Får se om jag orkar med att läsa om Ulrikas lidande, jag känner mig liten och hjälplös.
Onödig.

En skakande bok. Redan efter bara några sidor…

Och nu ska jag lägga mig i sängen, med eller utan boken som har en vik kant uppe på sida 34.
Sidan börjar med: “…då släpper pappa greppet och lutar sig bakåt mot bilstolens ryggstöd. Han sitter där och andas långsammare och långsammare.”

God natt!